Igår gick jag/vi in i vecka 20 vilket innebär att halva graviditeten har gått. För varje dag, minut och sekund så är det ett steg närmre målet: födseln. Det känns dock väldigt långt fram men det är härligt att halva vägen är nådd, nedräkningen känns mer verklig nu på något sätt.
Jag har såklart mätt magen igår och måtten är 102,5 cm under naveln och 78 cm i midjan tror jag det var. Midjemåttet ska i varje fall vara samma som sist jag mätte :) 12 cm större har magen blivit sen vecka 9. Nu verkar det som att folk kan se att jag är gravid även om de inte vet något innan. Igår var jag nämligen på kalas där två stycken grattade oss till bebisen och undrade hur långt det var kvar. De var/är "främlingar" som inte vet att en bebis ska komma så det var ett breakthrough. Vecka 20, halva graviditeten, då kom okända människor fram och vågade säga att jag var gravid! Något att komma ihåg till nästa graviditet :)
Jag känner allt mer liv och rörelse och jag är nog säker nu att det är lilla bebisen där inne som sprattlar. Nu känns det verkligen som folk beskriver att det ska kännas, som fisksprattel med fenorna. Det liksom kommer såna stim med fisksprattel där innifrån jag aldrig förr känt och Johannes och mamma kunde känna det också utanpå magen :) Roligt! Det dröjer nog något längre innan sparkar blir tydliga eftersom moderkakan ligger i framvägg. Jag är glad att känna liv där innifrån :) Nu har det äntligen börjat hända något! Magen syns, jag känner rörelser, mindre än halva graviditeten kvar! Jippie :)
Jag mår underbart bra också får jag lov o säga! Nästan alltid på strålande humör! Det är riktigt skönt. Mitt ryggont försvann när Johannes en kväll masserade mig för nån vecka sedan. Hade riiiiktigt ont i ländryggen och han fick massera mig lite då och det blev bättre från den dagen. Vilken tur :) Jag har dock lite symtom eller ja, alla symtom på foglossning. Jag trodde inte det var det jag känt alls eftersom det mer känns som att man ska dö när det kommer :P Men så hittade Johannes symtomen som stämde in på mig till 100 %. Krampanfall med strålningskänslor, stickningar, domningar, hugg osv. Jag trodde verkligen aldrig i livet att det var foglossning! Men men, det är mycket man inte vet här i livet :) Jag har haft ont kanske vid två tre tillfällen vilket inte är så farligt. I boken står det att man kan ligga ned en stund tills det gått över. I många fall går det över lika fort som det kommer, och det stämmer överrens på mig. Vissa stackare har dock ont i längre perioder. Jag har kanske 20 minuter åt gången. Tur där med!
/Minna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar